Sagan om Hörda

Hurusom Hörda by befolkades efter digerdöden (sägen)

En man i Ryssby socken var helt ensam i början av 1350-talet. I de trakter som han kände till fanns det efter digerdöden (den pest som i mitten av 1300-talet halverade Sveriges befolkning) inte en enda överlevande människa.

Mannen bodde på en höjdplatå och spanade varje dag ut över bygden. Skog förekom endast sparsamt och fanns det mänskligt liv någonstans borde han förr eller senare finna något tecken på detta.

Månaderna gick och blev till år. En frostklar höstmorgon, såg han en liten rökpelare vid horisonten i väster. Där borta måste det finnas människor!

Han fattade sitt beslut, bröt upp och gick i riktning mot röken. Det var långt från Ryssby till eldhärden. Någon väg fanns inte att följa, utan mannen gick genom vildmarken. Det hann bli kväll, utan att han nådde målet för sin färd. Han slog läger i snårskogen över natten. Tidigt nästa morgon började han gå igen. Plötsligt blev terrängen mera öppen, och där ett stycke bort syntes röken. Den kom från en liten grå stuga. I stugan mötte honom en ung kvinna, hon var alldeles ensam och hade liksom mannen trott att ingen människa fanns kvar.

Mannen stannade hos kvinnan och de började befolka bygden på nytt. De gav upphov till det släkte som i generation efter generation blev allt mer talrikt och kom att uppfylla hela Hörda, och gjorde byn till en av de mest långsträckta byarna i södra Sverige.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!

Aktuellt:

Det finns inga aktuella händelser just nu!